Nästan allt vi dagligen konsumerar har på ett eller annat sätt transporterats på vägarna. Mat, kläder, elektronik och förbrukningsvaror har färdats på vägarna i lastbilar för att kunna levereras snabbt, tryggt och säkert. För att säkerställa att förare inte kör för långa pass utan vila, måste chaufförer följa gällande vilotidsregler. Men hur bra fungerar det egentligen?
Genom vårt långa samarbete med företag inom åkerier och transport har vi fått höra baksidan med dessa vilotidsregler som styr i transportsektorn. De fungerar tyvärr inte så bra som man hade trott.
Samtliga lastbilschaufförer och åkerier som vi har lyssnat på, vill vara anonyma.
Säkerhet i trafiken
Vilotidsregler infördes för att förare inte ska kunna köra tung trafik på vägarna under dygnets alla timmar utan att äta, vila och sova. Trötta förare är en trafikfara och vilotidsreglerna är till för att minska riskerna för insomningsolyckor. Varje fordon har därför en färdskrivare installerad som registrerar varje enskild förares körtider, hastighet och viloperioder då fordonet står still. Informationen granskas av arbetsgivare och, eller transportstyrelsen för att garantera att reglerna efterlevs.
Så långt känns allt bra och de flesta är överens om att upplägget låter rimligt. Men hur verkligheten ser ut är en annan.
Chaufförer inom transportsektorn berättar
Flera företagare inom åkeri och transport har berättat för oss om hur deras arbetssituationer på vägarna ser ut. Det kan låta ungefär så här:
Vi planerar upp dagen utifrån hur lång tid det tar att leverera godset och sen köra tillbaka till basen. Ofta är det långa sträckor mellan exempelvis Mellansverige ner till Skåne.
Man vet att det är viktigt att planera turerna noga så att man hinner köra sina sträckor innan kravet på vilotid inträffar. Problemen uppstår om något hakar upp sig på vägen och det exempelvis blir oplanerade bilköer eller att en avlastning tar längre tid än planerat. Det är då vilotiden infaller helt opassande och vi blir ”strandade” längs vägarna.
Det är alltid viktigt för föraren att hinna tillbaka till planerad bas innan kravet på vilotid infaller eftersom vilotiden innebär att föraren måste stanna och hela ekipaget måste stå stilla i minst 11 timmar i sträck. Färdskrivaren i fordonet registrerar tiderna. Under denna tid får ekipaget inte flyttas. Om fordonet skulle flyttas efter exempelvis ett par timmar, kan dessa timmar inte hållas tillgodo eftersom fordonet måste stå stilla i 11 timmar i streck.
Därmed uppstår en ständig stress över risken att bli ”strandsatt” mitt på en europaväg. Det är vanligt att förare blir strandsatta med sitt ekipage på platser som de inte har kunnat planera för.
Många av mina kollegor i branschen upplever stressen över att inte hinna fram i tid och bli strandsatt längs med vägen. Finns det hotell i närheten? Hinner jag hitta en lämplig parkering för hela ekipaget där den får stå stilla i 11 timmar? Får jag behålla uppdraget om jag inte kan leverera godset i tid? Framför allt förlorar man värdefull tid, både fritid och arbetstid.
Åkerierna planerar noga sina dagar så att man ska hinna både fram och tillbaka innan viloperiod måste genomföras. Men som alla vet, kan förseningar uppstå och incidenter som gör att man inte hinner nå det planerade målet. Ofta är det svårt att hitta en lämplig plats att parkera på längs med vägen och tidspressen över att krav för vilotid närmar sig gör ofta att många förare ökar hastigheten för att hinna.
Om man känner att man inte hinner, så ökar stressen över att hitta ett bra ställe att parkera lastbilen och släpet. Då blir det ofta att man ökar farten och kör för fort.
Köra för fort eller bli strandsatt?
Hela upplägget, som syftar till att skapa trafiksäkerhet, äventyras av dessa hårda stresspåslag som snarare tvingar förar och trycka extra på gasen. Allt för att nå en lämplig övernattningsplats eller komma tillbaka till terminalen utan att bli ”strandsatt”. Regler som är tänkt att skapa lugn och att undvika trötta förare på vägarna, har istället skapat tidspressade körscheman där allt måste hinnas inom vilotidernas krav på stillasående i 11 timmar.
Är man dessutom trött och faktiskt skulle behöva stanna en halvtimme, är detta helt otänkbart eftersom det vid varje vilostopp startar en ny körperiod.
Allt är inte svart eller vitt
Ett tydligt exempel vi har tagit del av är när en egenföretagare som driver sin Åkerifirma berättade om den gången han hade parkerat sin stora lastbil med släp och påbörjat sin vilotid. Allt var frid och fröjd tills det visade sig att han stod i vägen med sitt stora ekipage. Han blev tvungen att flytta lastbilen till en annan plats. Halva vilotiden hade gått, men i och med att han var tvungen att byta parkeringsplats, förlorade han den redan genomförda vilotiden. Färdskrivaren betraktar detta som en icke fullföljd vilotid. Både arbetstid och pengar gick förlorad och som egenföretagare tar det hårt på företagets ekonomi varje gång liknande situationer inträffar.
Dessa dilemman ställs våra förare för dagligen i trafiken. Allt ska ske inom gränsen av vilotider. Dessa starka stressmoment skapar ett högt tempo och ökar riskerna i trafiken. Förare känner sig tvingande att trycka extra på gasen för att hinna med både leveranser i rätt tid och inom vilotidsgränserna.
Det finns många ologiska ”kryphål” i systemet. Om du exempelvis kör några timmar till en destination. Sen stannar du lastbilen, tar ut ditt personliga körjournalskort och påbörjar arbetet med att lasta av med lyftkranen. Då kan du jobba med lyftkranen i flera timmar och efter ett sådant arbetspass är det bara att sätta sig i lastbilen igen. Sätt i kortet, och sen kan du köra ett fullt körpass från Skåne till Norrland och det är helt godkänt. Systemet bryr sig inte om man är trött eller inte.
Kontrollerna av färdskrivaren är styrande för huruvida du får behålla jobbet eller uppdraget. Att bryta mot färdskrivarens strikta registreringar medför betydligt högre straff mot den enskilda föraren, än risken att fastna för fortkörning. En bot för att kör- och vilotider inte efterlevs kan uppgå till flera hundra tusen kronor.
Därmed är det inte konstigt att en förare överväger risken att få fortkörningsböter framför att förlora jobbet på grund av att kör- och vilotider inte efterföljts till punkt och pricka. Resultatet blir ett farligt klimat av stressade yrkeschaufförer i trafiken.
Mindre åkerier tvingas lägga ner
Samhället förväntar sig att leveranser ska ske på utsatt tid, tryggt och säkert. För att kunna utföra sitt arbete har flera chaufförer behövt bryta reglerna i något läge, vilket snabbt blivit förödande för den enskilda föraren.
Detta upplever åkerier att de riskerar:
- Att bli av med jobbet för att man inte hunnit leverera i tid enligt avtal
- Att få höga böter för att man brutit mot vilotidsreglerna. Takbeloppet för hur stor avgift ett företag sammanlagt kan få för flera överträdelser har höjts från 200 000 kr till 800 000 kr.
- Risken att inte kunna få ett nytt jobb om du en gång brutit mot kör- och vilotidsregeln
Utländska chaufförer jobbar inte på samma villkor. Får de en bot så kan de bara kasta ut den genom fönstret. Det är ingen som jagar dem med blåslampa som de gör med oss. Vi konkurrerar inte på samma villkor trots att reglerna även gäller dem.
Stressen i trafiken blir ett faktum och hastighetsböter känns inte längre avskräckande för en enskild chaufför i jämförelse med att inte följa kör- och vilotidsregler. Många mindre åkerier tvingas tillslut lägga ner sina verksamheter på grund av det ogynnsamma klimatet i branschen.
Frågan är: Vad kan vi göra för att förbättra situationen?
Fakta om kör- och vilotider
Information hämtad från Transportstyrelsen:
Alla som arbetar med vägtransporter ska ha goda arbetsförhållanden. De ska ha rätt till regelbunden vila och de ska aldrig behöva köra orimligt långa arbetspass. Därför finns det regler för kör- och vilotider. Här har vi samlat de regler som finns om kör- och vilotider samt färdskrivare.
Reglerna har tre huvudsyften:
- Säkerställa en sund konkurrens mellan aktörerna i vägtransportsektorn.
- Ge förarna en god social situation.
- Bidra till ökad trafiksäkerhet.
Gemensamma regler för EU
EU har gemensamma regler när det gäller kör- och vilotider för vägtransporter med fordon eller fordonskombinationer som har en totalvikt över 3,5 ton.
Regelverket reglerar bland annat följande:
- Den dagliga körtiden får vara högst 9 timmar. Den får förlängas till 10 timmar två gånger per kalendervecka.
- Maximal körtid per vecka är 56 timmar. Under två på varandra följande veckor får körtiden vara maximalt 90 timmar.
- Efter en sammanhängande körperiod på 4 timmar och 30 minuter ska föraren ta en rast på minst 45 minuter, alternativt en delad rast på 15 och 30 minuter. Efter en godkänd rast och föraren åter börjar köra startar en ny körperiod.
- En normal dygnsvila ska vara minst 11 sammanhängande timmar. Den får också delas i två perioder under förutsättning att den första perioden är minst 3 timmar och den kan placeras fritt under arbetspasset. Den andra perioden ska vara minst 9 timmar och ska tas ut direkt efter avslutad arbetsdag. Summan av en delad dygnsvila ska vara minst 12 timmar.
- En normal veckovila ska vara minst 45 sammanhängande timmar, medan en reducerad veckovila inte får understiga 24 sammanhängande timmar. Under två på varandra följande veckor ska föraren ta minst två normala eller en normal och en reducerad veckovila. En reducerad veckovila ska kompenseras genom att mellanskillnaden tas tillsammans med en annan vila på minst 9 timmar. Kompensationen ska vara genomförd före utgången av den tredje veckan efter veckan då den reducerade veckovilan togs.
